SIGGE`s blogg

Den frasen har jag fått höra några gånger den senaste tiden. Kanske har man rätt, jag vet inte. Faktum är att jag inte har så mycket att hämta i det här landet mer, känner jag. Tyvärr...men härifrån kommer jag väl inte. Fast jag många gånger önskade.

"HELLRE ENSAM I ETT LAND DÄR JAG INTE KÄNNER NÅGON - ÄN ENSAM I ETT LAND DÄR JAG HAR VÄNNER"

Mina egna ord, allihopa. Jag vet att jag inte kan bli lycklig här. Vad nu "lycka" är. I ett land där det krävs nästan omänskliga egenskaper och tajming för att man ska träffa någon likasinnad. Och bli lycklig. Jag tycker heller inte om attityden som växt fram i detta land. Rädsla för kontakt - gemenskap. Utanförskap. Gränsen mellan att tycka synd om sig själv och vara besviken på andra, den kan vara hårfin.

- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...

Skickade ett SMS igår till en arbetskollega:

"OM VI SKA HÄMTA SAKERNA I VECKAN, SÅ KOMMER JAG GÄRNA OCH HÄMTAR UPP DIG. OM DU INTE HAR NÅGRA ANDRA PLANER?" ;-)
Just när jag hade sänt iväg meddelandet så slog mig detta: Hon kommer aldrig att ens returnera ett "OK"! Jag vet!

I skrivande stund är det tre dygn sedan jag skickade detta ut i tomma kosmos-rymden. Hon som har sin mobil "fastväxt" på kroppen. Synd om henne, men det finns ju bussar....

Jag har nu gjort en textmall, som jag automatiskt skickar som svar om jag mottar ett sms från någon:

HEJ! TACK FÖR SMS. JAG HAR LIKSOM NI, INSTALLERAT EN SVARSFÖRDRÖJARE. INVÄNTA EV. SVAR/KOMMENTAR/BEKRÄFTELSE FRÅN MIG TIDIGAST OM 24 TIM. HA EN BRA DAG!

---

- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...

Kontakt är A och O för mig. Den funkar dåligt här. Man ska inte ifrågasätta varför det finns så många ensamma i det här landet, när inte ens ett oskyldigt sms-svar kan fungera.
När jag var ung och grön, inte kunde jag i min vildaste fantatsi tro att det skulle vara så märkvärdigt att stadga sig. Att bli trygg och kanske, lycklig. Åren går, och det blir inte lättare. På resans gång stöter man ibland på något trovärdigt, men i slutändan, inget hållbart. Att det ska vara så märkvärdigt? Det handlar ju bara om kärlek? Eller? Idag vet jag som sagt bättre och jag vet också att här finns inget mer att hämta. Har svårt att tro det iallafall.

- Nu låter du änna lite bitter, tycker jag...!

 Jag vet också att jag förmodligen kommer bli kvar i detta land tills mina sista dagar. Fängslad här. Fast jag många kvällar somnat in och hoppats att jag vaknat upp i ett land som har en helt annan attityd och inställning till livet. Finns det nåt sånt land kvar på kartan? Något beständigt hittar man iallafall inte i detta j-a landet. Lika bra att bete sig som en idiot, eftersom alla andra tycker att man är en...

- Nä nu låter ja änna lite bitter, tycker jag...!

Detta inlägg är i stort samma som det några rader nedanför. Dock belyst från en annan, lite djupare vinkel...

Jag har i många inlägg belyst min posiotion som 5:e hjul. Men min fyrhjulsdrift är fortfarande stark. Det jag beskriver nu, hände mig härom kvällen (scrolla ner för TW-partyt), men kommer att sitta på min näthinna FÖR ALL FRAMTID. Det pågick under två timmar, mellan 19.15 - 21.15.

Jag fick agera 4:e hjul, efter många år som reserv. Det hela började för en vecka sedan då jag var ute i festsammanhang med ett antal medarbetare inom kommunen. Kul var det. Humöret var på topp och vi åt, drack o skojade. En av kvinnorna (jag kallar henne X) satt mitt emot mej vid långbordet. Hon är speciell. För mig. Hon och en annan dam (kallar henne Y) började prata om TW party (köpa plastburkar) som skulle hållas hemma hos Y..
- Inget för mig, avböjde jag. Men objeket mittemot mig (X) propsade på att jag skulle med. Några andra var intresserade med. Efter några öl så lovade jag naturligtvis att jag skulle med.....
Hälften av gänget åkte hem och jag + 5 damer fortsatte krogrundan till klockan 03, sen tog alla taxi hem och jag vinglade åt mitt håll.

Dagen efter ringde X på min mobil och vi pratade lite om kvällen innan. Innan vi avslutade, så sa vi: - Ja vi syns väl på jobbet nån dag...eller nåt....hej hej!
Dagen efter igen så slog det mej plötsligt: TW PARTYT!!!! Ikväll! Åh...det känner jag inte för. Alla har säkert glömt av det. Hoppas hon har glömt. Det var säkert vanligt pladder som alltid kommer fram när man blir dragen. Tänkte inte mer på det. Men kl 19 ringer X på mobilen:
- Var är du? Du skulle ju komma? De e ingen annan här mer än jag. Och Y. Och hennes man. Vi är hemma hos henne....
- Ok, svarade jag, jag är där om 20 minuter.

Mycket riktigt. Väl där hemma, så sitter X och Y i soffan, och en kvinna ska just börja demonstrera plastburkarna. In kommer Y:s man + 2 små barn och gör oss sällskap. Efter en timme är det klart och Y:s man har satt på kaffe och plockat fram bullar i köket. Jag var snabb och tog för mig, och går sen tillbaka in i rummet.
- Jasså, ni bygger om här i huset ser jag, säjer jag till mannen, där jag står med koppen i ena handen o bullen i den andra.
- Ja, va fan...huset e från 80-tal, å fuskbygge känns de som. Vi har rivit ner innertaket i hallen å i köket, och nu e de ungarnas rum som e på gång...
- Jajaja, svarar jag, med munnen full med bulle. Samtidigt vrider jag blicken åt vänster, och ser X & Y sittandes i soffan och prata om jobbet och nytt schema (vi e ju alla arbetskamrater). Han fortsätter:
- Ja sen så får vi dra nya ledningar till badrummet eftersom...bla...bla...bla..!
Jag hör inte så mycket av vad han säger (bryr mej inte) utan helt plötsligt känner jag att jag får en förnimmelse. En förnimmelse av att jag bytt personlighet. Jag går in i en annan dimention! Jag är inte längre ett femte hjul. Jag är det fjärde! Killen pratar oavbrutet i bakgrunden och jag nickar. X & Y sitter i soffan och samtalar, men jag hör inte vad dom säger.
- Ja men de blir nog bra när det blir klart, får jag ur mej, och tittar vänligt mot honom, samtidigt som jag sätter mig i soffan. X & Y slutar prata, och X tittar på mig:
- Näää, om vi skulle ta och åka hem? Jag ska upp tidigt o jobba imon....
- Jaaa, det är väl dax, svarar jag.
(det hon sa, förstärkte den utomjordiska känslan)

Vi tar på oss våra kläder i hallen och Y säger:
- Vänta lite, innan ni går så måste jag få visa det senaste skolkortet på lille Marcus (eller va han hette). Hon plockar fram bilden och vi går fram till kökslampan och tittar och kommenterar. Fint. 
Tillbaka i hallen och innan jag tar i dörrhandtaget så kommer Y fram och säger:
- Jaa...de va trevligt att ni kunde komma ikväll! (mannen + barn står bakom) 

"Ni"???  "Vi"??? (jag som i alla år fått höra "Du"....)
I det ögonblicket försvinner jag in i den "andra" dimentionen igen. På en hundradels sekund är jag "där". Fyrhjulsdrift!!!

Vi tackar igen, och försvinner ut i höstmörkret mot min bil. Efter en km så släpper jag av X där hon bor med sin familj, och jag rullar hemåt. Som ett femte hjul. 

Glömmer det aldrig....

Mannen med gitarren (undre inlägget) köpte en ny mobil härom dagen. En Sony Ericsson W880i. Sen den dagen har han haft problem. Tappar täckningen ofta, och står och söker efter operatör. Batteriet håller inte heller. Idag ringde han å frågade om jag hade en liknande liten ikon längst upp till vänster! 
- De ser ut som en kläck me vesspgrädde...eller potatismos. 
- Ja har ingen aning, sa jag. Jag har full täckning och ingen gräddklicks-ikon! Men är inte de en 3G-mobil?
- ....jo! Kanske e nåt där då?
Letade på nätet och hittade en manual. Defaultinställd att ta emot 3G, fast de kunde man ställa om till endast GSM. Som grädde på moset....!

Jag tog mod till mig! Jag gjorde det! Jag var tapper. Jag gick på party! Efter alla år har jag undrat vad en sån tillställning skulle ge. Jag stillade min nyfikenhet och gick dit. Fast det såg inte lika fullt ut som på bilden, förstås. Det vara bara jag och Jeanette. Men det räckte gott o väl! Och när hon vid 21.30 tiden tittade på mig och sa: - Nä, vi får väl ta och åka hem, nu...så blev jag lite varm, faktiskt. Sen tog vi på oss och stog i hallen en stund och pratade lite med paret som bodde i huset. När vi gick så sa dom: - Tack för att ni ville komma ikväll! (då blev jag ännu varmare)
När jag vid hemkomsten berättade i telefon för min 25-åriga dotter vad jag gjort, så skrattade hon så hon höll på att kvävas. Dagen efter fick jag ett mail om att när hon berättade för sin kille vad "pappa" gjort, så tog det 10 min innan hon fick sagt va hon skulle. P.g.a. skratt. Likaså skrattade dom på hennes arbete. Men hell...det bjur din pappa på. Hur som haver så blev det 2 multikannor, ett iskubsfack och några askar till pålägg. Och om en vecka så hämtar jag Jeanette igen, för då ska vi upp å hämta burkarna.....! (vad gör man inte?)  ;-)

Två män i luvor, kan inte va annat än tomtenissar. Jag var på Ikea härom dan och där hade dom redan börjat med julskyltningen.

Jag har förstått att i många hem (undantag singelboende) så kan fjärrkontrollen vara ett litet problem. Vem som ska hålla i den, vem som "har makten" där hemma. Sist jag delade hem med en människa, så var inte fjärrkontrollen uppfunnen. Vi hade inte ens kabel-TV. Det fick jag först 1984-85. Nej, vi (någon av oss) gick fram till TV:n och valde ettan eller tvåan. Punkt slut. Så detta problem har gått mej förbi.

Det fanns nåt som kallades touchkontroll, där man bara behövde nudda vid knappen. Jag minns att när min pappa skulle köpa TV 1982, så tryckte (ursäkta ordvitsen) försäljaren på att det var en alldeles ny käck grej. Pappa svarade:
- Ja, men när man ändå är där framme vid TV:n, så kan man väl lika väl trycka på vanliga knappar!
Så det blev vanliga knappar.

Jag kan iofs förstå att det tjafsas runt om i stugorna om vem som ska hålla i kontrollen. Eller kontrollerna. På bilden radade jag upp mina, som jag hade 2004. Alla är inte nödvändiga i dagligt bruk, dock. Men jag har iallafall full kontroll.

Hur gör man då för att tillverka nikotinfri snus? I mitt fall (som igår) så tvättade jag en stor maskin i tvättstugan, och när den var klar och jag plockat ut allt, så ligger denna lilla påse kvar i trumman, med Kronan´s portion.....

..... av gräs och gyttja. Men den tiden är snart förbi. Nu lägger man betongplattor där.

Nästan varje gång som jag ställer mej och diskar, så kommer jag att tänka på samma sak. I oktober 1998 hade min dotter, som då var 16 år,  varit och bowlat på Stigbergstorget med 2 av sina kompisar, Moa och Oscar. Efteråt så var dom här och hälsade på en stund. J. och M. satt väl mest och pratade medans Oscar pratade med mig. Jag tänkte: Värst vad min dotter börjar bli gammal, när hennes kompisar verkar så vuxna. Iallafall Oscar. Efter ett tag så ställde jag mej och diska, med Oscar pratandes om ditt o datt. Han babblade på så han märkte nog inte med en gång vad jag sysslade med. Men efter en stund tittade han på mej och utbrast förvånat, men helt från hjärtat:
- Va???? Diskar du?
- Öh...ja, svara jag. Det finns väl ingen annan som diskar här???
- Äh...skaffa dej en fru som tar hand om det där!

När dom hade gått så tänkte jag:
Måtte den där killen få en snäll liten hustru när det är dax för det, annars lär nog disken travas där hemma....!