SIGGE`s blogg

Funderar lite på semester o ledighet. Tiden går fort och om ett par månader så börjar väl ens ledighet. Åka? Ja, under vardagarna så blir det väl turer hitan ditan.

Denna lilla äckeltott låg å sola precis där jag skulle gå på en slinga i Vättle. Det var inte en ENORM, men det var en orm. 30-40 cm...blä!!! Förevigade den med min mobil...

Fick ett mail (som en kommentar till mitt inlägg nedan) av en vän.  Hon skrev bl.a. "du är inte ensam". Syftar på att jag inte är ensam om att vara ensam. Det är sant. Det finns många ensamma och då är man ju inte ensam. Tack för mailet, iallafall. ;-)

Snart kan jag lägga 2007 till handlingarna. Ett år som i stort påminner om ett stort, svart skithål. Iallafall när man tar en titt i backspegeln. Egentligen har jag inte så många löften inför det nya året, som träder ikraft om en dryg vecka. Men några finns det.
Jag måste sluta tro på andra, sluta tro på mänskligheten. Bara tro på mig själv och ta hand om mej själv. Vidare har jag lovat mig själv att sluta visa bitterhet, utåt. Det finns det tillräckligt med i mina bloggar och texter. Jag måste acceptera andra människors tyckanden och viljor. Jag går min egen väg.....

Jag tänker inte umgås med folk - bara för att fylla ut deras tillfälligt tomma tid, på deras villkor. Nu gäller mina. För en gångs skull. Att vara "för snäll", gör att man till slut blir uppäten inifrån. Kvar blir ett surt skal. Om folk inte känner behov av att umgås med mig - skit i dom!! Krusa inte. Finns det inget gensvar? So what? Låt dom vara! Passar inte sällskapet - så stanna där ni är.
Samma när det gäller kommunikation. Där har jag lovat mig själv att inte ställa krav på medmänniskor. Ett simpelt svar på sms som aldrig behagar komma - skit i det! Du dör inte! Intresset finns inte - let´s face it!!!

Inga mer "GRATTIS!!!", "läget?", Gott Nytt År"......! Sitta och blir sur i DAGAR för att man inget svar fick på ens fråga - va f-n hjälper det???
Själv har jag alltid levt efter mottot: OM DU INTE FÅR SVAR FRÅN MIG INOM EN MINUT - SÅ KÖR JAG BIL, SITTER PÅ MÖTE, ÄR PÅ BEGRAVNING, SOVER - ELLER LIGGER DÖD I MIN SÄNG!

Jag är mobil med min mobil 24/tim om dygnet, i princip. Och så fort det piper, så svarar jag. Varför? Varför gör jag det? Varför kan jag inte bara låtsas som jag inte fick något? Varför måste jag nödvändigtsvis svara på stört???

Det finns en bra lösning, det är att jag INTE skicka några, då har jag heller inga förhoppningar på att få några tillbaka. Ganska enkelt egentligen.

Sluta umgås med idioter. Folk som utnyttjar ens snällhet. Folk som inbillar mej ditt och datt.......STOPP!!!! Jag började under 2007 att sätta hårt mot hårt. Känns bra.
 
Om vi summerar ovanstående rader - så kan jag enkelt gapskratta folk i ansiktet som ställer mig frågan:
- VARFÖR LEVER DU ENSAM, FÖR?

Att sälja sig själv är inte alltid det lättaste. Rent naturligt, så håller man ju fram sina bästa sidor - år efter år. Men frågan är om det är så lyckat? Ens "bästa sidor" är i andras ögon kanske dom sämsta. Kanske dax att peta in en förändring nu i form av nyårslöfte? Det lär märkas, jag lovar!

Gott Nytt 2008 på mej själv!

Detta inlägg är i stort samma som det några rader nedanför. Dock belyst från en annan, lite djupare vinkel...

Jag har i många inlägg belyst min posiotion som 5:e hjul. Men min fyrhjulsdrift är fortfarande stark. Det jag beskriver nu, hände mig härom kvällen (scrolla ner för TW-partyt), men kommer att sitta på min näthinna FÖR ALL FRAMTID. Det pågick under två timmar, mellan 19.15 - 21.15.

Jag fick agera 4:e hjul, efter många år som reserv. Det hela började för en vecka sedan då jag var ute i festsammanhang med ett antal medarbetare inom kommunen. Kul var det. Humöret var på topp och vi åt, drack o skojade. En av kvinnorna (jag kallar henne X) satt mitt emot mej vid långbordet. Hon är speciell. För mig. Hon och en annan dam (kallar henne Y) började prata om TW party (köpa plastburkar) som skulle hållas hemma hos Y..
- Inget för mig, avböjde jag. Men objeket mittemot mig (X) propsade på att jag skulle med. Några andra var intresserade med. Efter några öl så lovade jag naturligtvis att jag skulle med.....
Hälften av gänget åkte hem och jag + 5 damer fortsatte krogrundan till klockan 03, sen tog alla taxi hem och jag vinglade åt mitt håll.

Dagen efter ringde X på min mobil och vi pratade lite om kvällen innan. Innan vi avslutade, så sa vi: - Ja vi syns väl på jobbet nån dag...eller nåt....hej hej!
Dagen efter igen så slog det mej plötsligt: TW PARTYT!!!! Ikväll! Åh...det känner jag inte för. Alla har säkert glömt av det. Hoppas hon har glömt. Det var säkert vanligt pladder som alltid kommer fram när man blir dragen. Tänkte inte mer på det. Men kl 19 ringer X på mobilen:
- Var är du? Du skulle ju komma? De e ingen annan här mer än jag. Och Y. Och hennes man. Vi är hemma hos henne....
- Ok, svarade jag, jag är där om 20 minuter.

Mycket riktigt. Väl där hemma, så sitter X och Y i soffan, och en kvinna ska just börja demonstrera plastburkarna. In kommer Y:s man + 2 små barn och gör oss sällskap. Efter en timme är det klart och Y:s man har satt på kaffe och plockat fram bullar i köket. Jag var snabb och tog för mig, och går sen tillbaka in i rummet.
- Jasså, ni bygger om här i huset ser jag, säjer jag till mannen, där jag står med koppen i ena handen o bullen i den andra.
- Ja, va fan...huset e från 80-tal, å fuskbygge känns de som. Vi har rivit ner innertaket i hallen å i köket, och nu e de ungarnas rum som e på gång...
- Jajaja, svarar jag, med munnen full med bulle. Samtidigt vrider jag blicken åt vänster, och ser X & Y sittandes i soffan och prata om jobbet och nytt schema (vi e ju alla arbetskamrater). Han fortsätter:
- Ja sen så får vi dra nya ledningar till badrummet eftersom...bla...bla...bla..!
Jag hör inte så mycket av vad han säger (bryr mej inte) utan helt plötsligt känner jag att jag får en förnimmelse. En förnimmelse av att jag bytt personlighet. Jag går in i en annan dimention! Jag är inte längre ett femte hjul. Jag är det fjärde! Killen pratar oavbrutet i bakgrunden och jag nickar. X & Y sitter i soffan och samtalar, men jag hör inte vad dom säger.
- Ja men de blir nog bra när det blir klart, får jag ur mej, och tittar vänligt mot honom, samtidigt som jag sätter mig i soffan. X & Y slutar prata, och X tittar på mig:
- Näää, om vi skulle ta och åka hem? Jag ska upp tidigt o jobba imon....
- Jaaa, det är väl dax, svarar jag.
(det hon sa, förstärkte den utomjordiska känslan)

Vi tar på oss våra kläder i hallen och Y säger:
- Vänta lite, innan ni går så måste jag få visa det senaste skolkortet på lille Marcus (eller va han hette). Hon plockar fram bilden och vi går fram till kökslampan och tittar och kommenterar. Fint. 
Tillbaka i hallen och innan jag tar i dörrhandtaget så kommer Y fram och säger:
- Jaa...de va trevligt att ni kunde komma ikväll! (mannen + barn står bakom) 

"Ni"???  "Vi"??? (jag som i alla år fått höra "Du"....)
I det ögonblicket försvinner jag in i den "andra" dimentionen igen. På en hundradels sekund är jag "där". Fyrhjulsdrift!!!

Vi tackar igen, och försvinner ut i höstmörkret mot min bil. Efter en km så släpper jag av X där hon bor med sin familj, och jag rullar hemåt. Som ett femte hjul. 

Glömmer det aldrig....

Jag tog mod till mig! Jag gjorde det! Jag var tapper. Jag gick på party! Efter alla år har jag undrat vad en sån tillställning skulle ge. Jag stillade min nyfikenhet och gick dit. Fast det såg inte lika fullt ut som på bilden, förstås. Det vara bara jag och Jeanette. Men det räckte gott o väl! Och när hon vid 21.30 tiden tittade på mig och sa: - Nä, vi får väl ta och åka hem, nu...så blev jag lite varm, faktiskt. Sen tog vi på oss och stog i hallen en stund och pratade lite med paret som bodde i huset. När vi gick så sa dom: - Tack för att ni ville komma ikväll! (då blev jag ännu varmare)
När jag vid hemkomsten berättade i telefon för min 25-åriga dotter vad jag gjort, så skrattade hon så hon höll på att kvävas. Dagen efter fick jag ett mail om att när hon berättade för sin kille vad "pappa" gjort, så tog det 10 min innan hon fick sagt va hon skulle. P.g.a. skratt. Likaså skrattade dom på hennes arbete. Men hell...det bjur din pappa på. Hur som haver så blev det 2 multikannor, ett iskubsfack och några askar till pålägg. Och om en vecka så hämtar jag Jeanette igen, för då ska vi upp å hämta burkarna.....! (vad gör man inte?)  ;-)

Jag har förstått att i många hem (undantag singelboende) så kan fjärrkontrollen vara ett litet problem. Vem som ska hålla i den, vem som "har makten" där hemma. Sist jag delade hem med en människa, så var inte fjärrkontrollen uppfunnen. Vi hade inte ens kabel-TV. Det fick jag först 1984-85. Nej, vi (någon av oss) gick fram till TV:n och valde ettan eller tvåan. Punkt slut. Så detta problem har gått mej förbi.

Det fanns nåt som kallades touchkontroll, där man bara behövde nudda vid knappen. Jag minns att när min pappa skulle köpa TV 1982, så tryckte (ursäkta ordvitsen) försäljaren på att det var en alldeles ny käck grej. Pappa svarade:
- Ja, men när man ändå är där framme vid TV:n, så kan man väl lika väl trycka på vanliga knappar!
Så det blev vanliga knappar.

Jag kan iofs förstå att det tjafsas runt om i stugorna om vem som ska hålla i kontrollen. Eller kontrollerna. På bilden radade jag upp mina, som jag hade 2004. Alla är inte nödvändiga i dagligt bruk, dock. Men jag har iallafall full kontroll.

Nästan varje gång som jag ställer mej och diskar, så kommer jag att tänka på samma sak. I oktober 1998 hade min dotter, som då var 16 år,  varit och bowlat på Stigbergstorget med 2 av sina kompisar, Moa och Oscar. Efteråt så var dom här och hälsade på en stund. J. och M. satt väl mest och pratade medans Oscar pratade med mig. Jag tänkte: Värst vad min dotter börjar bli gammal, när hennes kompisar verkar så vuxna. Iallafall Oscar. Efter ett tag så ställde jag mej och diska, med Oscar pratandes om ditt o datt. Han babblade på så han märkte nog inte med en gång vad jag sysslade med. Men efter en stund tittade han på mej och utbrast förvånat, men helt från hjärtat:
- Va???? Diskar du?
- Öh...ja, svara jag. Det finns väl ingen annan som diskar här???
- Äh...skaffa dej en fru som tar hand om det där!

När dom hade gått så tänkte jag:
Måtte den där killen få en snäll liten hustru när det är dax för det, annars lär nog disken travas där hemma....!

Fan! Ibland får man byta butik! Det har faktiskt hänt att jag känt att när man kommit till kassan, så har jag fått en speciell känsla som inte e bra. I allafall när jag bara har dessa ingredienserna i min korg. Och det har ofta hänt. Snacka om att det lyser ungkarl över det hela.

En svårodlad växt som ser dagens ljus! Många tror (inte minst grannarna) att min fina balkonglåda enkom består av perenna ogrässorter som dyker upp år efter år. Men där har dom fel. Denna vackra, gula, sköra blomma, har jag med stor möda lyckats driva upp på egen hand. Grannen kan stå där med sina trista penseer, begonior och pelargoner.

Jovisst ble de Bua! Men tyvärr stoppade den snåla havsblåsten mig för vidare utsvävningar. Itte en jordvarelse så långt mina ögon torde sträcka sig. Endast den söta fyren uppenbarade sig som vanligt. 15 min, sedan körde jag planlöst iväg o hamnade i Borås av alla ställen. Och kan man tänka sig! Där regnade det när jag kom innanför stadsgränsen! Märkligt... i den stan!!!!

På allmän begäran så är nu Outsidern´s beryktade kyl åter öppnad för allmän beskådning. Så mycket har väl inte hänt sen senast, tror vi! Men vänta nu!!! Skymtar vi inte 2 burkar majs bakom folkisarna??? Grönsaker!!! Vad är då detta???

Kom inte iväg idag som jag hade tänkt. En kombination av blöt utsida (regn idag) och blöt insida (vin igår), gjorde att jag fick avstå. Mördade dock tiden på annat sätt!

Om vädrets makter tillåter, så tänker jag förmodligen ägna min förmiddag åt att gå omkring på stranden i Bua och sparka på småstenarna. Avkopplande och rofyllt, om nåt. Meditation och ihjälslagning av tid. 

Ser att pizzerian tvärs över gatan t.o.m. har en egen hemsida nu. Och bil har han skaffat med. Misstänker att jag har varit delaktig i att pröjsa den. Kanske HELA bilen? Jag tittar ut genom mitt köksfönster och ser att det faktiskt är några meter närmare att gå till bilen än till själva pizzerian. Har dom börjat med hemkörning, månne?

Shittt! Härom dagen blev jag magsjuk. Kunde inte behålla maten och låg hela dan. Dan efter var jag uppe och ute, (åt fel mat) och på kvällen var det dags igen när toan hägrade. Ajajajaj! Sen låg jag bara. Vågade inte äta. Kunde inte äta, borde inte äta. Toarullarna tog slut, handdukar på sängen, lakan skulle bytas. Men jag bävar inför den dagen när jag blir allvarligt sjuk. En magåkomma är väl inget att tjafsa om, fast det är inte vare sej roligt eller praktiskt att vara sjuk ensam. Att folk har svårt att ta till sig sånt, kan jag förstå, vem vill åka hit o bli smittad? När man inte kommer hit i vanliga fall, skulle man då komma när man är sjuk? Njee! Min dotter var här 2 ggr och handlade åt mej, och det är jag tacksam för. Ett par vänner har ringt och kollat läget. "Krya på dej". Tacksam för det med. Men vad händer den dagen jag blir liggande? Men man ska väl inte gå å älta sånt egentligen. Då kanske man anlitar proffisionella hembesök? Tack för alla tips för vad jag bör äta, och inte:
- Banan? Nej, för fett! Dofilus ska du dricka!
- Prova kokt ris!
- Socker o salt i uppkokt vatten! Inget annat!
- Inga söta drickor!!!
- Potatismos....
- Popcorn är bra! Och chips....salt!
Eller som förslaget min kompis gav mig efter att jag tömt min mage:
- Drick Samarin!!!!