SIGGE`s blogg

Shittt! Härom dagen blev jag magsjuk. Kunde inte behålla maten och låg hela dan. Dan efter var jag uppe och ute, (åt fel mat) och på kvällen var det dags igen när toan hägrade. Ajajajaj! Sen låg jag bara. Vågade inte äta. Kunde inte äta, borde inte äta. Toarullarna tog slut, handdukar på sängen, lakan skulle bytas. Men jag bävar inför den dagen när jag blir allvarligt sjuk. En magåkomma är väl inget att tjafsa om, fast det är inte vare sej roligt eller praktiskt att vara sjuk ensam. Att folk har svårt att ta till sig sånt, kan jag förstå, vem vill åka hit o bli smittad? När man inte kommer hit i vanliga fall, skulle man då komma när man är sjuk? Njee! Min dotter var här 2 ggr och handlade åt mej, och det är jag tacksam för. Ett par vänner har ringt och kollat läget. "Krya på dej". Tacksam för det med. Men vad händer den dagen jag blir liggande? Men man ska väl inte gå å älta sånt egentligen. Då kanske man anlitar proffisionella hembesök? Tack för alla tips för vad jag bör äta, och inte:
- Banan? Nej, för fett! Dofilus ska du dricka!
- Prova kokt ris!
- Socker o salt i uppkokt vatten! Inget annat!
- Inga söta drickor!!!
- Potatismos....
- Popcorn är bra! Och chips....salt!
Eller som förslaget min kompis gav mig efter att jag tömt min mage:
- Drick Samarin!!!!

Ett tag så var han illa ute, den gamle rockräven - Richards. Men repade sig igen. Fast det hårda livet börjar ta ut sin rätt och för varje år som går så liknar han mer o mer Boris Karloff´s gestalt.

Justin Timberlake är i Göteborg. Det kan vi läsa i Aftonbladets och Expressens nätupplagor. Men vem ska man tro på? I Expressen så flanerar han glatt omkring på Göteborgs gator med ett leende på läpparna och säger: - Hejsan, Hej!, till sina små fans.
- Dom måste vara kära, dom ser så lyckliga ut, han och flickvännen, säger ett vittne.
I Aftonbladet så är Justin inte lika road av att ha sina fans inpå sig.
- FUCK YOURSELF, skrek han tydligen, och rusade upp på hotelltaket och kastade ner en vattenfylld PET-flaska, pingpongbollar och jordgubbar. Och så spottade han.
Finns det någon blaska där vi kan läsa sanningen? (om vi nu vill ha den)

Jag minns det som igår. Men inte när vi började. Tror det var i mellanstadiet. Vi skulle lära oss att simma, dom som inte kunde (vi var några stycken). Idag kan jag nästan skratta åt det. Fast det är tragiskt. Det var i slutet av 60-talet, men känns som det skulle vara 1930. Jag minns att min storebror "varnade" mig lite för simfröken. Hon var hård. Och baderskorna, två elaka tanter i vita rockar, där den ena liknade Julia Caesar - var sadister. Allvarligt talat. Inga jämförelser med andra världskriget och koncentrationslägren, men....!
Vi fick klä av oss nakna, och sätta oss i små badkar och tvätta oss. "Julia Caesar" stod flinande bredvid och tog oss en efter en och skrubbade oss med en rotborste, ett verktyg som mer påminde om en stålborste. Därefter fick vi passera en skållhet dusch, 2-3 ggr. Efteråt radades vi upp framför simlärarinnan. En medelålders kvinna i blå träningsoverall och en visselpipa runt halsen. Dom som kunde simma fick visa upp det, med ett varv runt i bassängen - sedan gå upp. Stannade man i 5 sek längre, så visslade kärringen och skrek för allt hon var värd. Sedan fick vi andra gå ner och "vänja oss" vid vattnet. Själv satt kärringen (som jag idag tror var alkis) kvar på bänken och gapade o visslade i pipan. Det gick inte att höra vad hon sa, för det ekade. Hon slängde sedan i korkplattor och simdynor. En parodi. Skrämmande.
Jag kommer också ihåg att jag såg fram emot att få lära mig simma, och detta var första gången som man fick äran att få gå ner i en riktig bassäng.  När man tänker på hur det är idag, så får man nästan en kallsup. Med babysim o allt. Pedagogik, mjukt vänjande vid vatten. Och det är bra. Man står själv ner i vattnet och instruerar och sitter inte på en stol och skriker sig hes vid bassängkanten, kan jag tänka mej. Allt ska vara roligt och lekfullt. Kärringarna är nog döda sedan länge. Konstigt att man lärde sig något där, utan att helt stressas sönder. Hade man drunknat så hade hon inte gjort en tillstymelse för att få upp en, det är iallafall säkert. 

I augusti 2006 sköt man mot pizzeria Mexicana som ligger här i Majorna. I januari 2007 så var det dags igen - pang, pang, pang!!!! Igår sprängde man en bomb där. En sak är säker, till DEN pizzerian går inte jag och äter. Gör NÅGON det? Förutsättningarna för att kunna driva en rörelse där måste vara minimala!

Ny vecka i antågande - och den startar imorgon. Ledig är man och inget inbokat förrän fredag natt. Men man lär väl få jobba ihjäl sig som vanligt för att få tiden att gå fram tills dess, eller att någon ska orka öppna munnen nån dag. Tänk om någon ringer mej? Jag är inte farlig! Möjligtvis jobbig - men det får ni ta! Det är väl bara att lägga på luren då, antar jag. Inte så svårt...!

Ett funktionellt och billigt inköp idag. 1 st stol + bord. Passar mig som handsken. Min egna lilla uteservering MED rättigheter :-) (dock med självservering - Serve yourself!)