SIGGE`s blogg

En pittbull biter ihjäl en liten terrier mitt framför ögonen på matte. Då frågar AFTONBLADET dig:
Har du råkat få några smaskiga/blodiga bilder av händelsen? Skicka dom till oss, är du snäll...(sicken tidning) 

1970-71 så gjorde herr Zappa en galen film som heter 200 Motels (handlar om turnelivet för musiker). Jag hörde talas om den DÅ när de begav sej. Jag var 12 13 kanske. Filmen finns endast utgiven på VHS och Laserdisc, men nån tok har gjort den tillgänglig (från video) på nätet. Jag ska se den nu...men vet inte om jag lyckas komma igenom den....innan jag somnar. Zzzzzzzzzzappa.

Idag fick jag ett ryck att gå tillbaka 10-14 år i tiden (appropå inlägget nedan). Ibland vill jag det. Oftast har saker o ting förändrats radikalt, ibland ingenting. Under 43 kvällar, roade vi publikum på detta place. Mellan juni 1994 o december 1997. Jag minns att ungefär varje gång som vi gjorde "soundcheck" (fredag kl 17.00), så tänkte jag:
Jag ska sjuttanimej ta och åka hit nån fredag eftermiddag. Beställa in käk, och bara titta på när något band släpar o drar å packar prylar. Jag ska sitta och äta, ta nån öl, och bara resa på mig och gå ut, alltmedan orkestermedlemmar drar i kablar, kopplar, tjafsar o bråkar....

Det tog lång tid innan jag fick ändan ur vagnen. Men idag fick jag det.

Körde sakta Herkulesgatan fram och parkerade på den stora parkeringen framför. Gick bort mot ingången och kollade om det var öppet, överhuvudtaget. Såg tomt ut. Söndag idag åxå. Kikade in lite genom fönstren. Jodå...

Jag gick in och det första jag hör är "Stairway to heaven", med Led Zeppelin. Det ÄR tomt där inne, men en söndag kl 18.00...kan man begära mer? Det står 4-5 "gubbar" o dricker öl i baren och tjötar med personalen om Göteborgsvarvet. Det är dom enda. Jag får ögonkontakt med en servitris, som kommer mot mej.

- Öh...jag skulle vilja ha nåt å käka, säger jag (hade egentligen inte tänkt äta ute idag, men va FAN skulle jag fråga?
- Ok, svarar hon och ger mej menyn.
Hmm.
- Jag tar en pasta carbonara o en Cola....

Jag ger henne menyn, och slänger en blick ut mot lokalen. Den ser liten ut. Mycket mindre än vad jag mindes. Nåja, jag går bort och sätter mig på en gammal träbänk, vid bordet närmast scenen (det var här jag tänkte mej sitta o äta, för 14 år sedan)
Jag fortsätter titta runt, på väggar o tak. Det ser EXAKT likadant ut, nu som då. Ur högtalarna strömmar nu enbart låtar från 80-talet. Joe Tempest, Dio och nån typisk 80-tals ballad.
- Herregud, tänker jag. Här har tiden VERKLIGEN stått still (o de var ju det ja ville att den skulle göra, HÄR iallafall).

10½ år sedan jag var här senast. Jag drar in ett djupt andetag genom näsan och den karaktäristiska "gamla" öldoften gör sig bekant. Rökfritt är det, men öldoften....åh..ja blir så sugen på en öl. Tittar mot scenen igen, och tänker på dom kvällar man svettats här. Fan , va man har fört oväsen i denna kåk!
Ironiskt nog kommer servitrisen fram med min mat.
- Vill du att vi ska sänka musiken i högtalarna? frågar hon.
- Eh...nej, de e lugnt.

Dit ska jag snart igen. Och bli full.

På upptäcksfärd i mina garderober, så dök ett par utstyrslar upp, som inte har svettats i av ägaren på snart 9 år. Dom passade... 

...är gott, och denna med skinka, räkor, champinjoner o kronärtsskocka va inte dum. Men...åttio spänn inkl dricka, känns för mycke. Kanske låter gnidet, men den sista tiden så har min lokala pizzagubbe höjt rejält. Tror gränsen är nådd...! För mej alltså. Själv kommer han nog fortsätta höja....