Vargavintern -06

Idag skriver vi den 18 februari 2008 och våren har just gjort ett tappert försök till att visa sig. Vintrarna kommer och går. För ett par år sedan var våren långt, långt borta vid denna tiden. Bilderna ovan tog jag på Ramberget den 3 mars 2006 och snön hade legat i ett par månader, som jag minns. Denna dag pölsade jag upp på berget och det var svinkallt och längst där uppe blåste det så fingrarna stelnade.

Skolelev

Klockan 11 blev jag väckt av telefonen. En gammal arbetskollega har börjat plugga i skolan här bredvid, och ville komma och hälsa på. Som vanligt hade jag inget ätbart hemma - men lovar bättring nästa gång. (bilden tog jag här vid tidigare tillfälle)

Är det frihet eller, vad?

Jag kunde inte bestämma mig för vilken av bilderna som beskriver texten bäst. Så jag tog båda - bägge lika signitiva.

Man har uppnåt en viss ålder, och man har sin frihet. Tack! Alla behöver sin del av frihet, det tror jag. Men är det "frihet" när ingen längre förväntar sig något av en? När ingen längre ställer krav? Är det av godhet från deras sida - så att man kan få behålla sin frihet - eller är det för att andra skiter i en? Svår fråga. Är det av integritetsskäl, som inte någon vill kontakta dig längre? Eller struntar man i dej?
När man uppnåt medelåldern (som jag) men inte lyckats "binda sig" eller helt enkelt blivit av med sitt kontaktnät, så är det inte lätt att bli betydelsefull för någon människa. Det spelar egentligen ingen roll hur man ser ut, hur snäll och god man är. Eller hur social och trevlig man är. Inte ens hur förstående och "intresserad" man är. Du är medelålders - och även dina f.d.
Om du så lägger en hel dag på att uttryckligen visa vem du är - så får du inget gensvar. Det finns inte många som vill göra det DU vill. Inte när du blivit medelålders. Du kan komma med alla möjliga förslag, men det finns ändå ingen som tycker som du - eller nappar på dina ideer. Det är ofta för "besvärligt" och det finns ingen tid.Tid? 

Det har heller ingen betydelse att det är DU som kontaktar folk. Det är ändå alltid DU - som man upplever, "håller sig på sin kant". Är det inte lite märkligt? Jag vet folk som beklagar sig över att någon där hemma alltid ställer så höga krav - kräver så mycket av honom. Ibland frågar jag mig:

Vilket är värst? När någon ställer höga krav på en - eller när inte någon ställer några krav alls?

Jag frågar mig, fast jag egentligen borde fråga honom. Fast det behöver jag inte - han vet själv svaret......

Din dag/vardag/liv, det får DU ta hand om själv. Alla moment du gör och all tid du har. Alltid! Från det att du vaknar till att du somnar. Där emellen - bestämmer DU själv vad du fylla din dag med. Varenda sekund är DIN. Vill du åka dit? Åk dit. Åk NU!!!! Ingen frågar varför - eller kommer med nåt annat förslag. Dagen är din och du kan fylla den med precis vad du vill. Inga ramar - inget som hindrar, inget som stoppar. Ingen som bryr sig. Är det frihet eller, vad?

Skrivare


Att skrivare lever sina egna liv, det förstår väl alla som försökt installera någon (eller bara försökt använda nån som trilskas). Själv har jag en HP Deskjet som jag köpte för tre år sedan och som fungerat svinbar. Fantastiska bilder. Har nu installerat om XP och trodde det bara var att plugga in Usb kabeln - och så skulle det va klart. Jag startade skrivaren och stoppade in bifogad cd-skiva med drivrutiner. Inget händer. Startar om datorn igen så att Windows automatiskt ska hitta skrivaren. Det gör den men kan inte installera. Utforskar skivan och hittar en autostart-fil. Klickar, men inget händer. Stänger av skrivaren och drar ur Usb-kabeln. Stänger av datorn. Stoppar i Usb-kabeln utan att starta skrivaren. Startar datorn. Hittar inget. Startar skrivaren och Windows hittar den. Men kan inte installera. Trycker ut cd-skivan och in igen. Startar inte per automatik. Jag utforskar den igen - och klickar på "setup"-filen. Inget händer.
Ringer min kompis som hade en likadan skrivare för ett par år sen. Han säjer:
- Du får inte ha skrivaren igång när du startar cd:n. Installera drivrutinerna först.

Ok, jag stänger ner. Startar om datorn o stoppar i skivan. Startar inte. Utforskar och klickar på "setup". Då startar installationen och där står att skrivaren mycket riktigt inte ska vara påslagen. Och det är den inte. Efter några klickanden - så står det "kontrollera att kabeln sitter i datorn och att skrivaren är påslagen"......

Det är den inte, men jag sätter i den. "Det kan ta tid för datorn att hitta skrivaren - var god vänta". Jag väntar. En minut, två, tre.....fem....tio...

Drar ur Usb-kabeln och provar annat uttag. Stänger skrivaren och startar om den igen. Då ser jag "programet har hittat en ny skrivare - var god vänta...."
Jag väntar tio minuter men allt verkar stendött. Jag gör om allt igen, den letar efter skrivaren och "ber mej vänta lite"....

Efter en kvart så tar jag på mig ytterkläder och går ut. Går och tar ut lite pengar och sedan in på Hemköp och handlar lite. Är borta en halvtimma - och när jag kommer hem så har programet fortfarande inte hittat min HP skrivare....


Jag hälsade på min pappas kusin för några år sedan. Han bodde ganska ensligt i sitt hus. Vi pratade om ditt o datt och han är av den äldre generationen - som ofta kan låta negativa och pessimistiska. Allt vi pratade om "var det fel på". Om det så gällde mat eller nymodigheter. Min digitalkamera kritiserade han. Vi kom in på datorer och han sa:
- Du, en sån däringa skrivare som dom har idag. Är den NÅGON som vet hur en sån fungerar egentligen?
Jag skrattade.
- Ja NÅGON måste väl veta...
- Nja jag undrar det, du....

Jag skrattade lite lätt åt honom. 
Då.
Inte idag. 

- Nu låter du änna lite bitter, tycker jag...!

Den frasen har jag fått höra några gånger den senaste tiden. Kanske har man rätt, jag vet inte. Faktum är att jag inte har så mycket att hämta i det här landet mer, känner jag. Tyvärr...men härifrån kommer jag väl inte. Fast jag många gånger önskade.

"HELLRE ENSAM I ETT LAND DÄR JAG INTE KÄNNER NÅGON - ÄN ENSAM I ETT LAND DÄR JAG HAR VÄNNER"

Mina egna ord, allihopa. Jag vet att jag inte kan bli lycklig här. Vad nu "lycka" är. I ett land där det krävs nästan omänskliga egenskaper och tajming för att man ska träffa någon likasinnad. Och bli lycklig. Jag tycker heller inte om attityden som växt fram i detta land. Rädsla för kontakt - gemenskap. Utanförskap. Gränsen mellan att tycka synd om sig själv och vara besviken på andra, den kan vara hårfin.

- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...

Skickade ett SMS igår till en arbetskollega:

"OM VI SKA HÄMTA SAKERNA I VECKAN, SÅ KOMMER JAG GÄRNA OCH HÄMTAR UPP DIG. OM DU INTE HAR NÅGRA ANDRA PLANER?" ;-)
Just när jag hade sänt iväg meddelandet så slog mig detta: Hon kommer aldrig att ens returnera ett "OK"! Jag vet!

I skrivande stund är det tre dygn sedan jag skickade detta ut i tomma kosmos-rymden. Hon som har sin mobil "fastväxt" på kroppen. Synd om henne, men det finns ju bussar....

Jag har nu gjort en textmall, som jag automatiskt skickar som svar om jag mottar ett sms från någon:

HEJ! TACK FÖR SMS. JAG HAR LIKSOM NI, INSTALLERAT EN SVARSFÖRDRÖJARE. INVÄNTA EV. SVAR/KOMMENTAR/BEKRÄFTELSE FRÅN MIG TIDIGAST OM 24 TIM. HA EN BRA DAG!


- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...

Kontakt är A och O för mig. Den funkar dåligt här. Man ska inte ifrågasätta varför det finns så många ensamma i det här landet, när inte ens ett oskyldigt sms-svar kan fungera.
När jag var ung och grön, inte kunde jag i min vildaste fantatsi tro att det skulle vara så märkvärdigt att stadga sig. Att bli trygg och kanske, lycklig. Åren går, och det blir inte lättare. På resans gång stöter man ibland på något trovärdigt, men i slutändan, inget hållbart. Att det ska vara så märkvärdigt? Det handlar ju bara om kärlek? Eller? Idag vet jag som sagt bättre och jag vet också att här finns inget mer att hämta. Har svårt att tro det iallafall.

- Nu låter du änna lite bitter, tycker jag...!

 Jag vet också att jag förmodligen kommer bli kvar i detta land tills mina sista dagar. Fängslad här. Fast jag många kvällar somnat in och hoppats att jag vaknat upp i ett land som har en helt annan attityd och inställning till livet. Finns det nåt sånt land kvar på kartan? Något beständigt hittar man iallafall inte i detta j-a landet. Lika bra att bete sig som en idiot, eftersom alla andra tycker att man är en...

- Nä nu låter ja änna lite bitter, tycker jag...!

En klick me vesspgrädde....eller nåt!

Mannen med gitarren (undre inlägget) köpte en ny mobil härom dagen. En Sony Ericsson W880i. Sen den dagen har han haft problem. Tappar täckningen ofta, och står och söker efter operatör. Batteriet håller inte heller. Idag ringde han å frågade om jag hade en liknande liten ikon längst upp till vänster! 
- De ser ut som en kläck me vesspgrädde...eller potatismos. 
- Ja har ingen aning, sa jag. Jag har full täckning och ingen gräddklicks-ikon! Men är inte de en 3G-mobil?
- ....jo! Kanske e nåt där då?
Letade på nätet och hittade en manual. Defaultinställd att ta emot 3G, fast de kunde man ställa om till endast GSM. Som grädde på moset....!

Tomtar?

Två män i luvor, kan inte va annat än tomtenissar. Jag var på Ikea härom dan och där hade dom redan börjat med julskyltningen.

Nikotinfri snus

Hur gör man då för att tillverka nikotinfri snus? I mitt fall (som igår) så tvättade jag en stor maskin i tvättstugan, och när den var klar och jag plockat ut allt, så ligger denna lilla påse kvar i trumman, med Kronan´s portion.....

Det var en gång en gång...

..... av gräs och gyttja. Men den tiden är snart förbi. Nu lägger man betongplattor där.

Många chefer är jag....!

Surfade och hamnade av "misstag" på en företagssida. När jag läste chefspositionerna, så skenade min fantasi iväg. Frugan tog plats som VD och hennes man fick ta resten. Han har å göra! Hahahaha!

Dom andra får pengar.....!

Visst är livet orättvist på många sätt. En familj möter sina överlevande på flygplatsen i ofattbar glädje." Dom andra" får pengar. Visst, man kan inte skapa liv. Absurt.

Aj aj aj......

Det finns elaka kvinnor, och så finns det elaka kvinnor. Denne stackare har råkat ut för en sådan, som satte klorna i honom. Undrar vad han hade gjort för att vara förtjänt av detta? 

Förstår inte

Vissa saker är man tvungen att läsa både en och två gånger för att begripa. Jag brukar för skojs skull rösta på olika saker t.ex. aftonbladet.se. Idag var det nåt om damfotbolls-VM i Kina, och om Sverige fortfarande har nån chans att gå vidare. Jag klickade i vad jag ansåg. När jag efteråt kollade vad jag röstat på, så begrep jag ingenting! Men det är väl bara jag som e dum i huvudet....!

Hon då?

Är det verkligen så enkelt? Men tydligen ble hon kär med....tur han hade, då!

Transportera mera

Vaken nattarbetare inom kommunen som man är, så tog jag mig ett x-tra dags jobb idag inom transportgruppen. Frakta brukare mellan boende och deras dagliga verksamhet. Kul, men körschemat jag fick i handen var kanske inte up-to-date. Så lite småstressigt blev det mellan varven....! Snygg parkering, va???

Sjuk humor!

Expressen skriver under rubriken "NöJE", att Hasse Aro varit sjuk. Känns bara så konstigt att läsa inslaget under den rubriken. Är det det som kallas sjuk humor???

På den engelska landsbygden...

Jag satte mig i min bil och tog en tur i det engelska landskapet. Nej detta är en skärmdump från Colin McRae´s spel, Dirt. Kolla grafiken! Mitt i tävlingen så stannade jag och njöt av naturen.  

It´s a kind of Magic!

Igår var det lördag, och jag bjöd på något verkligt läckert. Under fredagen blev jag rekomenderad av en god vän att inhandla "japanska vattenauberginer". Specialistimporterat och ganska dyrt, men väl värda pengarna! Fräses på medelvärme i 20 minuter och serveras med kokt ris och en fet sås. Gött! (en vännina tyckte dock dom var tämligen smaklösa, sega var dom också, så hon skulle aldrig stoppa in nåt sånt i munnen igen, sa hon)

Syftningsfel

image136
Så kallade "journalgrodor" florerade på nätet i tidernas begynnelse och jag har väl läst dom ett antal gånger. Kom över en ny packe för ett tag sen med många som jag iallafall inte sett innan. Här är några av min favoriter:

Aktuellt, ingen buksmärta men kan hålla tillbaks den lösa avföringen med vitt bröd

Besvär med höger fot, tidigare amputerad på grund av ett sår

Båda händerna har ramlat i en flaska och ådragit sig sårskada i båda händerna

Dåligt sexualliv - ingen partner

Efter muntlig ögonkontakt

Ensamboende, boende i en bostadsgrupp för psykiatriker

Far har också brytningsfel samt två kusiner

Får hjälp av något fruntimmer som han känner ibland

Fördyrande omkostnader i samband med att hon måste äta olika dyrbara maträtter och även tvättmedel av olika sorter

Gick ej att stå på förmiddagen p.g.a. att hon inte hade några ben

Haft svårt att sticka sig själv i penis, trots att han varit tandläkare

Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma

Har mycket smärtor i underlivet och speciellt när han använder muskeln till urinröret. Har nyligen träffat en flicka, tror att det kan vara träningsvärk.

Har tappat knät två gånger utan att han ens vet vad det är för fel.

Har varierande arbete. Får ibland suga i, men mestadels är han företagsledare.

Patienten har svårt för att anstränga sig

Patienten ska avhålla sig från alla former av sexuellt umgänge tills jag kan ta emot henne

Patienten är en 65 årig kvinna som ramlade och föll omkull ute på gatan. Fallet komplicerades av att en lastbil därefter körde över henne.

Jag ser ljuset!

Snart bara en vecka kvar av denna tradiga ledigheten. Puh! Och en vecka ska man väl fixa, va? Hallå, snart slipper ni mej inte längre, hehe (fast ni har iofs betalt för att umgås med mig). But, that´s life folks! Passa på att njuta en vecka till, wherever you are!

Tidigare inlägg Nyare inlägg