OUTSIDER!
år mellan hopp o förtvivlan. Skönt att äntligen ha fått en diagnos!!! Hur ofta har man inte börjat
sin morgon framför badrumsspegeln, och tänkt - fan va ja e normal! (i sanningens namn, så
tycker jag nog att jag åtminstonne ser ganska normal ut). I trynet alltså. Men jag kan inte se
min insida och jag kan inte känna av mitt beteende. Och vad ofta man trott att man skulle
"passa in". Någonstans. (de tror jag iofs att jag gör. Men bara för en kortare stund, och inte
som något livslångt projekt, precis). Det gör nämnligen inte en "outsider". Någon som inte
hör hemma i något större sammanhang. Jo! Kortare, då. En "outsider" lever sitt eget egoistiska
liv. Har tränat upp det genom många år av oberoende och "icke nödvändig - mer än i små doser".
En "outsider" har inga större förpliktelser till någon eller något, av helt naturliga skäl. Man
bygger inte gärna upp något vidare förtroende med en sån, (kan vara bra att veta) Man
kommer sällan i gräl eller träta med en "outsider" - eftersom man vet att man inte skapar
någon djupare kontakt med personen - utan kan glatt besöka honom en annan dag då
han förhoppningsvis lugnat ner sig. En "outsider" är nödvändigtsvis inte så nödvändig.
Mer än för sig själv. (men låt honom tro annat). En "outsider" förväntas också klara av och
hantera det mesta själv. Född OUTSIDER - de får jag väl skriva in i passet då?
En "outsider" får också ofta höra att han "visst är normal" - att det är tillfället som inte dykt upp
- och att "en vacker dag så...". Men en äkta "outsider" vet annat.
Det är ödet. Ödet formar en människa till en extra ordinär OUTSIDER. Alla är vi olika och det
får även en "outsider" som jag - acceptera.
Kommentarer
Trackback