SIGGE`s blogg

Jag är en stolt grubblare. Och att grubbla är sunt. Grubbla, är att föra en dialog med någon. Sig själv. Det är ju det som är skillnaden på en grubblare och en icke-grubblare! Och som sagt, själv har jag ibland hamnat under kategorin "grubblare". Om det inte finns någon i ens omedelbara närhet som är villig att låna ut sitt ena öra (eller gärna båda), så stannar diskussionen inom mig. Jag bollar tankar, istället för att öppna munnen. Har ni någon i er bekantskap som grubblar mycket med öppen mun? Rekommendera då personen att stänga den, det funkar lika bra, och är skonsammare för omgivningen. Bra är också att man då spar på sina stämband. När jag blir äldre så kommer jag kanske glömma av att jag inte behöver öppna min mun, och då pratar jag med mig själv. Också en slags grubblerier, fast hörbara! Så nästa gång ni grubblar över om jag är en grubblare, så tänk bara på att jag har en konversation med mig själv. Så slipper ni grubbla på det. Och jag är en bra lyssnare har jag hört.