Jag får en mysig puss av min dotter. Hon ska komma att fylla 2 år i april och bilden är tagen i feb -84 (av min vänstra arm). Närmare x-akt vid den här tiden - då lämnade jag ett familje/förhållandeliv bakom mig, till ett liv som regelrätt "Outsider". Och på den vägen är det. Ibland känner jag mig, psykiskt (inte fysiskt), som killen på bilden. Jag var 25 då - och de e ja banne mej inte idag. Men varför jag kan känna mig som pusspojken där, det har jag funderat på. Man blir inte gammal över en natt. Det tar "några" nätter - och det hela smyger sig på. Åren går. Men eftersom jag avslutade något, för att börja på något nytt - men aldrig fick chansen (Moder natur ville annat) - så känner jag mig "lite konserverad". Svaret var ju att jag inombords var en "Outsider". Men vem visste det? Inte jag!!! Jag tågade på med mitt liv oavbrutet i god tro....! Nu är man gammel å grå. Men innanför mitt pannben så sitter ibland den där 25-åringen å knackar och gör sig påmind.
