Att bli far

Jag var dryga 23. När jag blev pappa alltså. Tror inte jag förstod innebörden riktigt. Minns inte. Blev far i april 1982 och min mamma dog en månad innan. Konstigt blev det. Något försvann - något kom till. Två kvinnor i mitt liv som stog/står mig nära. Den ene tog över - när den andra försvann. Konstigt. Båda "vet om" mig - men var inte på denna planeten samtidigt. Den ena gick in i ett angränsande rum - den andre kom ut från ett annat.
 - Du måste ha missat min mamma! Hon gick just!
 - Jaja, men nu är JAG här.
Jag minns att i januari 1982, så var jag och min gravida flickvän hemma hos en kompis till mig. Han spelade med en zigensk kvinna och nu var det planerat att dom skulle göra rockversioner av hennes låtar, dra ut på turne´- och meningen var ju att jag skulle vara trummis. Det var därför som vi var hemma hos honom. Han talade om att det skulle dras igång till våren och av vad jag minns - så skulle vi "turnera" i Sverige och Norge. - Det låter bra, sa jag. Efter det så ursäktade min kompis sig och försvann ut i köket för att hämta något. Då vände sig min flickvän mot mig och sa:
 - Är du klok? Vet du att vi ska ha barn?
 - Eh...jo de vet jag väl! Men de löser väl sig, svarade jag. 
Då drog hon upp sin tröja - blottade sin stora mage - och sa: - Känn här!!!
DÅ begrep jag! Plötsligt så "såg" jag att det var en STOR mage hon hade. DET hade jag faktiskt inte reflekterat över innan. Jag minns det så väl hur jag reagerade på det jag såg - och insåg att jag skulle bli far! Kompisen kom tillbaka in i rummet och, förmodligen sa jag till honom:
 - Eh...vi ska ha....barn! Om han sa: - "Jo de vet jag väl", minns jag inte, men av turne´n blev det inget - däremot en dotter.
För övrigt så är det idag på dagen 25 år sedan mamma dog (820402)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback