En turist i Vara

Skitkul med enkla medel

Skånelänga

Tror Pelle det!

Passera strecket


Härom dagen slog min kilometermätare över till 10.000 avverkade mil. Jag fick åter den där känslan som jag minns jag hade strax efter jag fyllt 30. Eller 40. Eller....
Simskolan

Vi fick klä av oss nakna, och sätta oss i små badkar och tvätta oss. "Julia Caesar" stod flinande bredvid och tog oss en efter en och skrubbade oss med en rotborste, ett verktyg som mer påminde om en stålborste. Därefter fick vi passera en skållhet dusch, 2-3 ggr. Efteråt radades vi upp framför simlärarinnan. En medelålders kvinna i blå träningsoverall och en visselpipa runt halsen. Dom som kunde simma fick visa upp det, med ett varv runt i bassängen - sedan gå upp. Stannade man i 5 sek längre, så visslade kärringen och skrek för allt hon var värd. Sedan fick vi andra gå ner och "vänja oss" vid vattnet. Själv satt kärringen (som jag idag tror var alkis) kvar på bänken och gapade o visslade i pipan. Det gick inte att höra vad hon sa, för det ekade. Hon slängde sedan i korkplattor och simdynor. En parodi. Skrämmande.
Jag kommer också ihåg att jag såg fram emot att få lära mig simma, och detta var första gången som man fick äran att få gå ner i en riktig bassäng. När man tänker på hur det är idag, så får man nästan en kallsup. Med babysim o allt. Pedagogik, mjukt vänjande vid vatten. Och det är bra. Man står själv ner i vattnet och instruerar och sitter inte på en stol och skriker sig hes vid bassängkanten, kan jag tänka mej. Allt ska vara roligt och lekfullt. Kärringarna är nog döda sedan länge. Konstigt att man lärde sig något där, utan att helt stressas sönder. Hade man drunknat så hade hon inte gjort en tillstymelse för att få upp en, det är iallafall säkert.
Jag går inte dit!


EDEN, kul eller?

- VAD GÖR NI? TA PÅ ER ERA KLÄDER OCH FÖRSVINN HÄRIFRÅN!
- MEN, MEN, DET STOG PÅ EN SKYLT ATT DETTA SKULLE VARA EDENS LU.....!
- NEJ NEJ NEJ! VAD ÄR DET FÖR STRUNTPRAT! AVLÄGSNA ER OMEDELBART - ANNARS SÅ BÖTFÄLLER JAG ER FÖR FÖRARGELSEVÄCKANDE BETEENDE! (hahahaha)
Haven tröst





Tjena Moss! Tiden är ur led. Idealen förändras och tur är väl det. Här är en superduperfotomodell och hennes pojkvän. Hav tröst där ute. Inget är omöjligt. Det hade det varit för 30 år sedan i min ungdom. Då hade förmodligen denna konstellationen inte varit sannolik. Men idag fungerar det. Och det kan vara skönt att veta.
Appropå ingenting...

En återkommande plats






1997 så spelade jag covers med 4 andra och ibland så hamnade man på en del märkvärdiga platser. Bl.a. en pizzeria i Bua som vi besökte två gånger. Hur som helst - så 8 år senare, tog "Outsider" en tripp neråt kusten och stannade vid Bua. Den julidagen var varm men blåsig, och jag hörde på avstånd vågorna slå mot klipporna. Följde en liten väg och kom upp på en öppen plats, och såg havet sträcka ut sig. Jag kan tänka mig att det är lite "Gotland" över detta ställe. Kargigt och stenigt, och märklig växtlighet på sina ställen. Rödbruna klippor. Även djurriket verkar va speciellt. Trots att det ofta är blåsigt och marken knagglig så det kan va svårt att gå, så är det avkopplande att hoppa omkring på stenarna.
Inga risker

2 ord
Idag satt jag och rensade bort gamla e-mail från min inkorg. Mitt upp iallt, så hittar jag ett ifrån min dotter - 2006-11-13. Mailet hade en bifogad mpeg-fil. Jag tittade inte på den nu idag, jag har sett den förut - och den e kul. Men däremot så reagerade jag på inledningen av brevet:
"Hej mamma och pappa. Kolla på denna. Han ska sitta och intervjuva dem. Hon sitter i rullstol och han ska förklara hur deras sexliv är bland annat. Man känner ju igen sig i de anfallen...Hahaha".
Jag vet att det låter sjukt, löjligt - men jag hajade till på den första meningen, Hej mamma och pappa. Jag har varit pappa i över 25 år nu, men aldrig sett dessa ord ihop. Inte i ett brev riktat till mig iallafall - eller oss. Jag undrade varför jag reagerade så på det? Har bara hört "pappa" i alla år, så resultatet blev, att formuleringen såg abstrakt ut i mina ögon. Kunde nästan inte ta till mej texten. Verkligen svårt att förklara det här - jag kan inte. Men känslan blev högst märklig.
"Hej mamma och pappa. Kolla på denna. Han ska sitta och intervjuva dem. Hon sitter i rullstol och han ska förklara hur deras sexliv är bland annat. Man känner ju igen sig i de anfallen...Hahaha".
Jag vet att det låter sjukt, löjligt - men jag hajade till på den första meningen, Hej mamma och pappa. Jag har varit pappa i över 25 år nu, men aldrig sett dessa ord ihop. Inte i ett brev riktat till mig iallafall - eller oss. Jag undrade varför jag reagerade så på det? Har bara hört "pappa" i alla år, så resultatet blev, att formuleringen såg abstrakt ut i mina ögon. Kunde nästan inte ta till mej texten. Verkligen svårt att förklara det här - jag kan inte. Men känslan blev högst märklig.
Last Christmas



1983 var sista året jag släpade in en bit skog till mitt hem. Granen var den som ses på den övre och nedre bilden. Sedan hann det gå 23 år tills nästa gran gjorde enträ. Jag smygbörjade redan i december 2005 med juldukar, nötter, glögg, julmust, clementiner, ljusstakar och julmusik!!! Kunde inte hålla mej längre. Men så långt som till gran kom jag inte då, 2005. Men 2006 så levde jag ut julen fullt. Förmodligen den sista granen inom överskådlig tid. Gott luktade det. Nu har jag gjort det iallafall. Fast det tog sin lilla tid. Ta i trä.
Semester´n...here i come!

Med eller utan mask


En terrormisstänkt svensk förs in i häktet i Prag. För Aftonbladets fotograf så fick han inte vara med på bild. Men för Expressens, går det bra. Synd för honom - för ful va han!
Svajigt!

Ibland så tror man inte sina öron. Och i det här fallet, inte sina ögon heller!
En rosa torsdag

Fastighetsskatt

Ja eller Nej till reklamtv
