Vargavintern -06





Idag skriver vi den 18 februari 2008 och våren har just gjort ett tappert försök till att visa sig. Vintrarna kommer och går. För ett par år sedan var våren långt, långt borta vid denna tiden. Bilderna ovan tog jag på Ramberget den 3 mars 2006 och snön hade legat i ett par månader, som jag minns. Denna dag pölsade jag upp på berget och det var svinkallt och längst där uppe blåste det så fingrarna stelnade.
Skolelev

Är det frihet eller, vad?


Man har uppnåt en viss ålder, och man har sin frihet. Tack! Alla behöver sin del av frihet, det tror jag. Men är det "frihet" när ingen längre förväntar sig något av en? När ingen längre ställer krav? Är det av godhet från deras sida - så att man kan få behålla sin frihet - eller är det för att andra skiter i en? Svår fråga. Är det av integritetsskäl, som inte någon vill kontakta dig längre? Eller struntar man i dej?
När man uppnåt medelåldern (som jag) men inte lyckats "binda sig" eller helt enkelt blivit av med sitt kontaktnät, så är det inte lätt att bli betydelsefull för någon människa. Det spelar egentligen ingen roll hur man ser ut, hur snäll och god man är. Eller hur social och trevlig man är. Inte ens hur förstående och "intresserad" man är. Du är medelålders - och även dina f.d.
Om du så lägger en hel dag på att uttryckligen visa vem du är - så får du inget gensvar. Det finns inte många som vill göra det DU vill. Inte när du blivit medelålders. Du kan komma med alla möjliga förslag, men det finns ändå ingen som tycker som du - eller nappar på dina ideer. Det är ofta för "besvärligt" och det finns ingen tid.Tid?
Det har heller ingen betydelse att det är DU som kontaktar folk. Det är ändå alltid DU - som man upplever, "håller sig på sin kant". Är det inte lite märkligt? Jag vet folk som beklagar sig över att någon där hemma alltid ställer så höga krav - kräver så mycket av honom. Ibland frågar jag mig:
Vilket är värst? När någon ställer höga krav på en - eller när inte någon ställer några krav alls?
Jag frågar mig, fast jag egentligen borde fråga honom. Fast det behöver jag inte - han vet själv svaret......
Din dag/vardag/liv, det får DU ta hand om själv. Alla moment du gör och all tid du har. Alltid! Från det att du vaknar till att du somnar. Där emellen - bestämmer DU själv vad du fylla din dag med. Varenda sekund är DIN. Vill du åka dit? Åk dit. Åk NU!!!! Ingen frågar varför - eller kommer med nåt annat förslag. Dagen är din och du kan fylla den med precis vad du vill. Inga ramar - inget som hindrar, inget som stoppar. Ingen som bryr sig. Är det frihet eller, vad?
Skrivare

Att skrivare lever sina egna liv, det förstår väl alla som försökt installera någon (eller bara försökt använda nån som trilskas). Själv har jag en HP Deskjet som jag köpte för tre år sedan och som fungerat svinbar. Fantastiska bilder. Har nu installerat om XP och trodde det bara var att plugga in Usb kabeln - och så skulle det va klart. Jag startade skrivaren och stoppade in bifogad cd-skiva med drivrutiner. Inget händer. Startar om datorn igen så att Windows automatiskt ska hitta skrivaren. Det gör den men kan inte installera. Utforskar skivan och hittar en autostart-fil. Klickar, men inget händer. Stänger av skrivaren och drar ur Usb-kabeln. Stänger av datorn. Stoppar i Usb-kabeln utan att starta skrivaren. Startar datorn. Hittar inget. Startar skrivaren och Windows hittar den. Men kan inte installera. Trycker ut cd-skivan och in igen. Startar inte per automatik. Jag utforskar den igen - och klickar på "setup"-filen. Inget händer.
Ringer min kompis som hade en likadan skrivare för ett par år sen. Han säjer:
- Du får inte ha skrivaren igång när du startar cd:n. Installera drivrutinerna först.
Ok, jag stänger ner. Startar om datorn o stoppar i skivan. Startar inte. Utforskar och klickar på "setup". Då startar installationen och där står att skrivaren mycket riktigt inte ska vara påslagen. Och det är den inte. Efter några klickanden - så står det "kontrollera att kabeln sitter i datorn och att skrivaren är påslagen"......
Det är den inte, men jag sätter i den. "Det kan ta tid för datorn att hitta skrivaren - var god vänta". Jag väntar. En minut, två, tre.....fem....tio...
Drar ur Usb-kabeln och provar annat uttag. Stänger skrivaren och startar om den igen. Då ser jag "programet har hittat en ny skrivare - var god vänta...."
Jag väntar tio minuter men allt verkar stendött. Jag gör om allt igen, den letar efter skrivaren och "ber mej vänta lite"....
Efter en kvart så tar jag på mig ytterkläder och går ut. Går och tar ut lite pengar och sedan in på Hemköp och handlar lite. Är borta en halvtimma - och när jag kommer hem så har programet fortfarande inte hittat min HP skrivare....
Jag hälsade på min pappas kusin för några år sedan. Han bodde ganska ensligt i sitt hus. Vi pratade om ditt o datt och han är av den äldre generationen - som ofta kan låta negativa och pessimistiska. Allt vi pratade om "var det fel på". Om det så gällde mat eller nymodigheter. Min digitalkamera kritiserade han. Vi kom in på datorer och han sa:
- Du, en sån däringa skrivare som dom har idag. Är den NÅGON som vet hur en sån fungerar egentligen?
Jag skrattade.
- Ja NÅGON måste väl veta...
- Nja jag undrar det, du....
Jag skrattade lite lätt åt honom.
Då.
Inte idag.
- Nu låter du änna lite bitter, tycker jag...!
Den frasen har jag fått höra några gånger den senaste tiden. Kanske har man rätt, jag vet inte. Faktum är att jag inte har så mycket att hämta i det här landet mer, känner jag. Tyvärr...men härifrån kommer jag väl inte. Fast jag många gånger önskade.
"HELLRE ENSAM I ETT LAND DÄR JAG INTE KÄNNER NÅGON - ÄN ENSAM I ETT LAND DÄR JAG HAR VÄNNER"
Mina egna ord, allihopa. Jag vet att jag inte kan bli lycklig här. Vad nu "lycka" är. I ett land där det krävs nästan omänskliga egenskaper och tajming för att man ska träffa någon likasinnad. Och bli lycklig. Jag tycker heller inte om attityden som växt fram i detta land. Rädsla för kontakt - gemenskap. Utanförskap. Gränsen mellan att tycka synd om sig själv och vara besviken på andra, den kan vara hårfin.
- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...
Skickade ett SMS igår till en arbetskollega:
"OM VI SKA HÄMTA SAKERNA I VECKAN, SÅ KOMMER JAG GÄRNA OCH HÄMTAR UPP DIG. OM DU INTE HAR NÅGRA ANDRA PLANER?" ;-)
Just när jag hade sänt iväg meddelandet så slog mig detta: Hon kommer aldrig att ens returnera ett "OK"! Jag vet!
I skrivande stund är det tre dygn sedan jag skickade detta ut i tomma kosmos-rymden. Hon som har sin mobil "fastväxt" på kroppen. Synd om henne, men det finns ju bussar....
Jag har nu gjort en textmall, som jag automatiskt skickar som svar om jag mottar ett sms från någon:
HEJ! TACK FÖR SMS. JAG HAR LIKSOM NI, INSTALLERAT EN SVARSFÖRDRÖJARE. INVÄNTA EV. SVAR/KOMMENTAR/BEKRÄFTELSE FRÅN MIG TIDIGAST OM 24 TIM. HA EN BRA DAG!
- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...
Kontakt är A och O för mig. Den funkar dåligt här. Man ska inte ifrågasätta varför det finns så många ensamma i det här landet, när inte ens ett oskyldigt sms-svar kan fungera.
När jag var ung och grön, inte kunde jag i min vildaste fantatsi tro att det skulle vara så märkvärdigt att stadga sig. Att bli trygg och kanske, lycklig. Åren går, och det blir inte lättare. På resans gång stöter man ibland på något trovärdigt, men i slutändan, inget hållbart. Att det ska vara så märkvärdigt? Det handlar ju bara om kärlek? Eller? Idag vet jag som sagt bättre och jag vet också att här finns inget mer att hämta. Har svårt att tro det iallafall.
- Nu låter du änna lite bitter, tycker jag...!
Jag vet också att jag förmodligen kommer bli kvar i detta land tills mina sista dagar. Fängslad här. Fast jag många kvällar somnat in och hoppats att jag vaknat upp i ett land som har en helt annan attityd och inställning till livet. Finns det nåt sånt land kvar på kartan? Något beständigt hittar man iallafall inte i detta j-a landet. Lika bra att bete sig som en idiot, eftersom alla andra tycker att man är en...
- Nä nu låter ja änna lite bitter, tycker jag...!
"HELLRE ENSAM I ETT LAND DÄR JAG INTE KÄNNER NÅGON - ÄN ENSAM I ETT LAND DÄR JAG HAR VÄNNER"
Mina egna ord, allihopa. Jag vet att jag inte kan bli lycklig här. Vad nu "lycka" är. I ett land där det krävs nästan omänskliga egenskaper och tajming för att man ska träffa någon likasinnad. Och bli lycklig. Jag tycker heller inte om attityden som växt fram i detta land. Rädsla för kontakt - gemenskap. Utanförskap. Gränsen mellan att tycka synd om sig själv och vara besviken på andra, den kan vara hårfin.
- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...
Skickade ett SMS igår till en arbetskollega:
"OM VI SKA HÄMTA SAKERNA I VECKAN, SÅ KOMMER JAG GÄRNA OCH HÄMTAR UPP DIG. OM DU INTE HAR NÅGRA ANDRA PLANER?" ;-)
Just när jag hade sänt iväg meddelandet så slog mig detta: Hon kommer aldrig att ens returnera ett "OK"! Jag vet!
I skrivande stund är det tre dygn sedan jag skickade detta ut i tomma kosmos-rymden. Hon som har sin mobil "fastväxt" på kroppen. Synd om henne, men det finns ju bussar....
Jag har nu gjort en textmall, som jag automatiskt skickar som svar om jag mottar ett sms från någon:
HEJ! TACK FÖR SMS. JAG HAR LIKSOM NI, INSTALLERAT EN SVARSFÖRDRÖJARE. INVÄNTA EV. SVAR/KOMMENTAR/BEKRÄFTELSE FRÅN MIG TIDIGAST OM 24 TIM. HA EN BRA DAG!
- Nu tycker ja änna att du låter lite bitter...
Kontakt är A och O för mig. Den funkar dåligt här. Man ska inte ifrågasätta varför det finns så många ensamma i det här landet, när inte ens ett oskyldigt sms-svar kan fungera.
När jag var ung och grön, inte kunde jag i min vildaste fantatsi tro att det skulle vara så märkvärdigt att stadga sig. Att bli trygg och kanske, lycklig. Åren går, och det blir inte lättare. På resans gång stöter man ibland på något trovärdigt, men i slutändan, inget hållbart. Att det ska vara så märkvärdigt? Det handlar ju bara om kärlek? Eller? Idag vet jag som sagt bättre och jag vet också att här finns inget mer att hämta. Har svårt att tro det iallafall.
- Nu låter du änna lite bitter, tycker jag...!
Jag vet också att jag förmodligen kommer bli kvar i detta land tills mina sista dagar. Fängslad här. Fast jag många kvällar somnat in och hoppats att jag vaknat upp i ett land som har en helt annan attityd och inställning till livet. Finns det nåt sånt land kvar på kartan? Något beständigt hittar man iallafall inte i detta j-a landet. Lika bra att bete sig som en idiot, eftersom alla andra tycker att man är en...
- Nä nu låter ja änna lite bitter, tycker jag...!
En klick me vesspgrädde....eller nåt!

- De ser ut som en kläck me vesspgrädde...eller potatismos.
- Ja har ingen aning, sa jag. Jag har full täckning och ingen gräddklicks-ikon! Men är inte de en 3G-mobil?
- ....jo! Kanske e nåt där då?
Letade på nätet och hittade en manual. Defaultinställd att ta emot 3G, fast de kunde man ställa om till endast GSM. Som grädde på moset....!
Tomtar?

Nikotinfri snus

Det var en gång en gång...

Många chefer är jag....!

Dom andra får pengar.....!

Aj aj aj......

Förstår inte

Hon då?

Transportera mera

Sjuk humor!

På den engelska landsbygden...

It´s a kind of Magic!

Syftningsfel

Aktuellt, ingen buksmärta men kan hålla tillbaks den lösa avföringen med vitt bröd
Besvär med höger fot, tidigare amputerad på grund av ett sår
Båda händerna har ramlat i en flaska och ådragit sig sårskada i båda händerna
Dåligt sexualliv - ingen partner
Efter muntlig ögonkontakt
Ensamboende, boende i en bostadsgrupp för psykiatriker
Far har också brytningsfel samt två kusiner
Får hjälp av något fruntimmer som han känner ibland
Fördyrande omkostnader i samband med att hon måste äta olika dyrbara maträtter och även tvättmedel av olika sorter
Gick ej att stå på förmiddagen p.g.a. att hon inte hade några ben
Haft svårt att sticka sig själv i penis, trots att han varit tandläkare
Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma
Har mycket smärtor i underlivet och speciellt när han använder muskeln till urinröret. Har nyligen träffat en flicka, tror att det kan vara träningsvärk.
Har tappat knät två gånger utan att han ens vet vad det är för fel.
Har varierande arbete. Får ibland suga i, men mestadels är han företagsledare.
Patienten har svårt för att anstränga sig
Patienten ska avhålla sig från alla former av sexuellt umgänge tills jag kan ta emot henne
Patienten är en 65 årig kvinna som ramlade och föll omkull ute på gatan. Fallet komplicerades av att en lastbil därefter körde över henne.
Jag ser ljuset!
Snart bara en vecka kvar av denna tradiga ledigheten. Puh! Och en vecka ska man väl fixa, va? Hallå, snart slipper ni mej inte längre, hehe (fast ni har iofs betalt för att umgås med mig). But, that´s life folks! Passa på att njuta en vecka till, wherever you are!